jukvårdens gemensamma kommunikationsnät Sjunet, Action­projektet med it-stöd för vård och omsorg i hemmet i Borås och interaktiva program för demensdiagnostik i ­Västerbotten. Det är några av de projekt som Håkan Eriksson hjälpt fram och ordnat finansiering till under sina tio år som program­ansvarig på KK-stiftelsen. Han har varit med och initierat nya samarbeten och tvär­vetenskapliga projekt. Hans entu­siasm när han talar om projekten går inte att ta miste på.

– Det är det bästa med att arbeta på KK-stiftelsen – att det faktiskt finns möjlighet till finansiering av spän­nande projekt och nya idéer, säger han.

It är en katalysator som förändrar vårdstrukturen i grunden, konstaterar Håkan Eriksson. Exempelvis tror han att vissa former av diagnostik, som radiologi, i framtiden inte kommer att utföras på varje sjukhus utan att en handfull diagnostiska centrum runt om i landet i stället får underlaget online och diagnostiserar utifrån det. Centrum som är tillängliga 24 timmar om dygnet.

– Kompetensen hos dem som jobbar där utvecklas kontinuerligt eftersom de får se och bedöma så otroligt många olika bilder. Ett annat område där distansdiagnostik kommer att bli viktig är patologin. Att skilja vissa typer av tumörer från varandra kan ta många år att lära sig, men har stor betydelse för hur de ska behandlas, säger Håkan Eriksson.

Han framhåller att kompetensen hos dem som arbetar vid diagnostiska centrum kan användas för att vidare­utveckla metodiken och att de också blir en intressant miljö för industrin att utveckla ny utrustning i. Systemet skulle även förenkla jourerna så att det räcker med färre anställda i tjänst.

Den höjda kompetensen kan också vara en pusselbit till att minska felbehandlingarna i vården, tror Håkan Eriksson, som nyligen gick ut och krävde nolltolerans för dödsfall till följd av
felbehandling i vården. Sverige har inga exakta siffror över hur många dödsfall som sker varje år på grund av sjukvårdens misstag, men man brukar räkna med att det handlar om mellan 2 000 och 4 000 personer.

– Med tanke på att det dör runt 500 i trafiken och vi arbetar med nollvision där tycker jag inte alls att det är orimligt att göra det i vården också. Om så många dog på flyget skulle inga plan starta över huvud taget, säger han.

Om man vill arbeta mot en sådan vision är it en nyckelfaktor, anser Håkan Eriksson. När det gäller felmedicinering är ett första steg de läkemedelslistor som är på väg och där läkarna kan se vilka mediciner en patient har. Nästa steg kan vara att det blinkar rött om läkaren skriver ut en medicin som inte fungerar ihop med en annan.

Hela informationsflödet i sig är ett steg på vägen mot en ökad patient­säkerhet, konstaterar han. Med upp­daterad information kan läkaren lättare fastställa en diagnos och sätta in den behandling som enligt den senaste forskningen är effektivast.
Trots att Håkan Erisson förutser stora förändringar och också varit med och sett mycket nytt växa fram har inte utvecklingen gått så fort som han trodde när han började intressera sig för it i vården.

– Men generationsväxlingen, mognadsgraden och systemutvecklingen leder till att vi om tio år kommer att ha en kommunikationsbaserad vård.

Det har funnits flera bromsklossar på vägen. Redan 2002 var han ord­förande i en arbetsgrupp som på regeringens uppdrag presenterade en strategi för it i vården. Men utredningen blev liggande på departementet.

– Dåvarande socialministern, Lars Engqvist, var helt ointresserad och förstod inte de här frågorna. Alla
remissinstanser utom Ekonomi­styrningsverket var positiva men trots att förslaget var genomarbetat, präglades av samsyn och tydligt redovisade vad man skulle göra, hur det skulle göras och hur det skulle finansieras ville man inte ta i det. Där tappade vi ett par år i tempo, konstaterar Håkan Eriksson.

Men med Ylva Johansson som ansvarig minister för vårdfrågorna uppgraderades frågorna drastiskt.

– Det spelar jättestor roll om det finns ett intresse. Statssekreterare Karin Johansson, som har hand om de
här frågorna på Socialdepartementet i dag, betyder mycket med sin kompetens och insikt, säger Håkan Eriksson.

Det politiska incitamentet ute i landstingen är inte heller det bästa eftersom satsningarna tar mer än de fyra år som en valperiod utgör innan det går att skörda frukterna. Men om några år kommer medborgarkraven på att kunna kommunicera med sjuk­husen på ett modernt sätt göra att frågan hamnar högre upp på den politiska agendan, tror Håkan Eriksson.

– Vi har tittat på vilka vårdbehov det finns för människor efter att de pensioneras. Nu är fyrtiotalisterna på väg in, de har det ekonomiskt rätt bra och är beredda att betala för att hitta egna lösningar, säger han.

När den gruppen börjar använda vården i ökad utsträckning kommer de inte att godta att det inte går att
boka läkartid på nätet. Mer av vården kommer också att ske på distans – värden skickas direkt över internet och risk­patienter övervakas online.

Men för att lägga grunden för dessa förändringar borde den nya tekniken användas i betydligt större utsträckning inom vårdutbildningarna, anser Håkan Eriksson.

– I stället för att köpa massa läroböcker borde studenterna ha varsin bärbar dator där de kan arbeta på samma sätt som när de kommer ut i vården.

Det är viktigt att ha med det sättet att arbeta redan från start eftersom vårdens tröghet att anamma den nya tekniken inte bara beror på bristande politiskt incitament utan också på ett internt motstånd i vården.

– Det är en dimension av makt. En del läkare har känt sin position hotad eftersom de byggt den på sina unika kunskaper. Men it har ju också gjort att patienter och anhöriga ställer högre krav i takt med att de kan söka
kunskap, säger Håkan Eriksson.