När Daniel Forslund tagit sin examen i statsvetenskap var det inte forskning som lockade. Nej, han ville ut och påverka, förändra och utmana samhället. Han närde en dröm om regeringskansliet – att få vara med där det händer. Och han behövde inte vänta länge. Direkt efter utbildningen, som 25-åring, fick han jobb som pressassistent på socialdepartementet. Trots att näringsdepartementet och utrikesdepartementet stod ännu högre på önskelistan är han
glad över att det var just där han hamnade.

– Jag insåg snabbt att jag verkligen hamnat rätt. Det är frågor jag verkligen brinner för, vård och omsorg ligger nära människors vardag och berör alla. Det är frågor som väcker debatt och det är väldigt kul.

Han blev inte kvar länge som pressassistent utan gick raskt vidare till andra uppdrag och två år efter att han klivit in på departementet blev han ansvarig för e-hälsoområdet – som då inte låg så högt på den politiska agendan.

– Det handlade egentligen mest om att bevaka it-utvecklingen i vården. Men samtidigt som it i vården kostade miljardbelopp varje år så syntes ingen riktig effekt för patienter och vårdpersonal. Jag fick fria händer att ta tag i frågan och skapa nya arbetsformer. Det var fantastiskt stimulerande.

Sedan började det röra på sig. När Ylva Johansson tillträdde som vård- och äldreminister ökade tempot, och det bildades en arbetsgrupp på hög nivå som bestod av personer som hade mandat att ta beslut, som Apotekets marknadsdirektör, generaldirektören på Läkemedelsverket och på Socialstyrelsen, statssekreteraren från socialdepartementet och vd:n för Sveriges Kommuner och Landsting.

Planerna för en nationell it-strategi formades och Daniel Forslund var arkitekten bakom gruppens ritningar. Han var också den som reste runt och fick med sig alla landstingen.

När alliansen tillträdde var grunden lagd och e-hälsa blev en strategi för förändringsarbete i hela hälso- och sjukvården och socialtjänsten, som socialminister Göran Hägglund och statssekreterare Karin Johansson fick ansvara för.

– Förändringsviljan var så stor direkt efter maktskiftet och e-hälsa fungerade som en katalysator för reformagendan. E-hälsa blev motorvägen till att genomföra det fria vårdvalet och öppna jämförelser exempelvis. På så sätt tycker jag att e-hälsa fick den plats i politiken som den ska ha – en förutsättning för allt utvecklingsarbete.

Samtidigt börjar Daniel Forslund känna sig otålig när det gäller förändringstempot.

– Nu är det dags för leverans. Ylva Johansson pekar på att alliansen tagit strid mot det kommunala självstyret när det gäller att införa vårdval i primärvården men inte när det gäller att få it-systemen på plats. Självklart kan inte staten styra vårdgivares systemval – vilken service och vilken kvalitet landsting och kommuner är tvungna att erbjuda, säger han.

– Min känsla är att kommuner och landsting faktiskt efterlyser tydligare regelverk och starkare nationell styrning.

Daniel Forslund oroar sig också för att den nationella patientöversikten, NPÖ, faktiskt inte orkar i mål i år som den ska.

– Jag har alltid varit en stark förespråkare för NPÖ, men det som kändes helt rätt när vi startade för ett antal år sedan börjar nu kännas gammalt. Införandet har dragit ut alldeles för långt på tiden tycker jag.

Men det är inte längre hans huvudvärk. I somras tog han steget ut från socialdepartementet och in på Vinnova där han nu är chefsstrateg.

Vården är fortfarande en viktig del av hans arbete.

– Vi är inte bara en finansiär utan också strategisk partner med uppgift att kunna koppla ihop olika aktörer. Innovation ses ofta som att det måste vara uppfinningar, produkter och teknik. Men innovation är mycket mer än så – det kan vara nya sätt att arbeta, nya sätt att organisera, nya sätt att tänka.

– Ofta stannar de idéerna lokalt – de testas ett tag och sedan tar projektet slut. Vinnova kan hjälpa till att sprida de bra idéerna, sätta fart på utvecklingen och snabba på införandet så att vi ger konkret nytta för patienter och personal.