Ofta finns specifik information om en olycka eller annan nödsituation hos dem som befinner sig i närheten. Förut kom mycket av den informationen in till tidningarna – nu läggs den allt oftare ut på sociala medier. Det visar en studie om hur organisationer och myndigheter kan analysera och verifiera information via sociala medier som Fredrik Bergstrand, doktorand vid Göteborgs universitet, presenterade på Vitalis.

– Människor sprider sin information på det sätt som de är mest vana vid. I dag hamnar allt mer information i de sociala medierna, framför allt Facebook och Twitter, säger han.

Ända sedan de sociala medierna började användas finns allt mer information tillgänglig – det gäller bara att hitta den. I dag finns det inga bra redskap för räddningstjänst och andra aktörer att använda.

– Det är svårt att hitta informationen – det är mycket brus och tiden finns heller inte, säger Fredrik Bergstrand.

För att lyckas hänger det i dag på om det finns personer som kan sociala medier i organisationen.

– Det är väldigt personberoende. Den som inte är van vid sociala medier vet inte heller hur man söker utan det måste vara någon som är aktiv på Facebook och Twitter.

Han pekar också på att de som i dag har ledande befattningar i exempelvis räddningstjänsten och på larmcentralerna är äldre och inte alltid har den vanan.

Men tittar man bakåt finns det många exempel på situationer där det spridits viktig information via sociala medier.

I Sverige finns ett exempel från i höstas när en spårvagnsolycka inträffade i Göteborg. En sjuksköterska efterlyste bilder via sina sociala nätverk och det tog bara några minuter så kom det bilder tillbaka som hon kunde skicka vidare til regionens tjänsteman i beredskap.

– Just bilder är det som ger mest information. Genom dem kan man förstå sammanhanget och skapa sig en lägesbild. Text är en annan sak – det kräver en tolkning, säger Fredrik Bergstrand.
Men för att verkligen kunna dra nytta av informationen i de sociala medierna krävs ett automatiserat sökande, en möjlighet att kommunicera med personer på plats och att det integreras i arbetspraktiken.

– I dag är det svårt att överhuvudtaget bidra med information till varandra inom organisationerna i de här situationerna, säger Fredrik Bergstrand.