Förklaringen till att utveckling och implementering av e-hälsa och telemedicin går förhållandevis långsamt är, enligt Peeter Ross, att vårdsektorn inte lever under samma förhållanden, med en fri marknad, som andra sektorer i samhället gör. Ett exempel som han nämner där vården skiljer ut sig är tidsbokning. I andra samhällssektorer är tidsbokningar via internet ofta en självklarhet, men enligt Peeter Ross är det få länder i Europa där det är möjligt för patienter att använda nätet för att boka tider i vården.
– Eftersom vården inte har samma tryck på sig som andra sektorer måste politiker, både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt ta ett stort ansvar när det gäller dessa frågor. Det vi behöver är en genomtänkt styrning som gör att vårdgivare får incitament att erbjuda e-hälsotjänster till medborgarna, säger Peeter Ross.
Han anser dock inte att det finns någon enkel generell insats som politiker kan göra för att öka takten när det gäller implementering. Han anser att de politiska utmaningarna ser olika ut på olika nivåer i samhället och mognaden på marknader i olika EU-länder skiljer sig också mycket åt, vilket gör att behoven av riktlinjer med mera varierar.
Även om Estland har haft en mycket snabb utveckling när det gäller e-hälsa de senaste åren anser han att det fortfarande finns mycket att göra, framför allt när det gäller att skapa ett brett intresse för e-hälsa och telemedicin hos politiker. Detta är inte bara en utmaning i Estland utan gäller många EU-länder.
– Politiker i vården har en central roll. De måste definiera vad de vill ha, vilka mål de har för vården och därefter skapa incitament som gör att vården utvecklas i önskad riktning, säger Peeter Ross.
Ladda ner tidningen som pdf
