It ska stödja verksamheten. Professionen ska vara med. Information ska kunna delas mellan vården och patienter. Det behövs mer struktur. Det ska vara tillförlitligt enkelt och välfungerande.
It i vården-dagens mycket manliga och kavajklädda makthavarpanel ställdes efter lunch till svars om varför vårdens it-önskelista ser likadan ut i dag som för tio år sedan.

– Vården är komplex. Mer komplex än regeringen eller en kullagerfabrik, svarade Anders Ekholm, vice vd för Institutet för framtidsstudier.

– Alla har ett ansvar för det. Det är inte längre vård och it utan it är en del av verksamheten. Alla kan förändra och alla kan bli landstingsråd, svarade Daniel Forslund (FP), som är just landstringsråd i Stockholms läns landsting.

– Det finns en beröringsskräck bland chefer. De tänker på misslyckade projekt, 100 miljoner i sjön och blir utkrävda ansvar av media, svarade Göran Stiernstedt, nationell samordnare för ökat resursutnyttjande inom hälso- och sjukvård.

– Vi ställer inte samma krav på it-system som vi gör på personal. Skulle personal på samma sätt komma sent och inte fungera skulle vi sparka dem. Vi plåstrar också tekniken ovanpå den befintliga verksamheten. Vi skulle kunna stänga av många system och verksamheten skulle fungera lika bra ändå. Vilken nytta gör den då? Vi behöver komma lika långt som de har gjort i bankvärlden där systemen är så integrerade att det inte fungerar utan dem, svarade Jesper Olsson, utvecklingsansvarig på Myndigheten för vårdanalys.

Men Emma Spak, ordförande, Sveriges yngre läkares förening, och Anette Falkenroth, medicinsk informationsdirektör på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, som frågade ut panelen gav sig inte.
Hur kommer det sig att så många innovations- och it-projekt slutar sina liv på projektkyrkogården när projektpengaran är slut, undrade Emma Spak.

– För att det inte räknas på nyttan när projekten startas och för att cheferna inte har varit med från början, svarade Jesper Olsson.

– Vi är experter på att släcka glöden. Men landstinget ska bli mer lyhört och både politiker och chefer ska tuffa till sig. Det blir lätt att vi resignerar och sitter och gnäller. Vi behöver jobba med lösningar tillsammans med professionen och även införa digitala skyddsronder, svarade Daniel Forslund.

Anette Falkenroth konstaterade att hon trots sin fina titel ofta kallade sig själv städerska då hennes jobb i mångt och mycket går ut på att städa och sålla i system och datamängder. Hon sade också att hon började bli trött på att vårdens it-önskelista faktiskt inte ändrats på tio år och möttes av rungande applåder.

– Det finns ingen darwinism som tar ihjäl dåliga idéer. Och vården är inte enkel i den bemärkelsen att den är deterministisk och att b alltid följer på a. Därför går den inte att ändra med lagar och föreskrifter. Vården är inget simpelt djur, det är ett komplext och otäckt djur, konstaterade Anders Ekholm.

Aningen oväntat vände sig sedan Jesper Olsson till de båda statliga utredarna och kom med ett ganska fräckt förslag som drog ner dagens hittills största applåd.

– Mycket talar för att det inte kommer att funka med ett journalsystem som sedan sprider vidare information till olika kvalitetsregister för att undvika dubbeldokumentation. Det är dyrt och journalsystemstillverkarna arbetar inte snabbt. Varför inte konstruera ett system som strukturerar data före den går in i journalen och slå ut journaltillverkanas dominans. Det skulle staten kunna göra.