Men för att kunna söka bland de sexuella nätverken måste landstingets smittspårare först bli medlemmar på olika hemsidor och uppge en sexuell preferens och/eller identitet.

– Sedan lägger man upp en fejkad annons och hittar på ett alias, på så sätt kan man leta bland de andra annonserna, säger Rebecka Vyth, barnmorska vid Stockholms läns landstings smittskyddsenhet.

”Snuskig”, ”Kåt76”, ”Tuffmicke”, ”Jackvegas” eller ”Villig röv söker”. Exemplen är alla smeknamn, nick names eller ”nicks” som de även kallas, från sajten cruiser.se där homo-, bi- eller transsexuella person­er kan annonsera efter partners.

Men de hade lika gärna kunnat komma från någon annan av alla de sajter som förmedlar allt från sado-masochistiska kontakter till dem som ”bara” vill ha en älskare/älskarinna alternativt byta partner med någon annan tillfälligt, så kallade swingers.

De senaste åren har antalet sajter som förmedlar sexuella kontakter ökat explosionsartat, något som komplicerar arbetet för smittskyddsenheterna eftersom smittspårningen allt oftare försvinner ner i ett myller av olika hemsidor och intetsägande ”nicks”.

– Ofta har vi inte mer än exempelvis ”Mr Big” att gå på när vi kontaktspårar med hjälp av internet, säger Rebecka Vyth.

Men kontaktspårning via internet är mödan värd. Det visar de preliminära resultaten från en studie gjord av Marie-Louise Ingsäter, socionom vid smittskyddsenheten på Stockholms läns landsting.

Bakgrunden är att personalen på Venhälsan i Stockholm, en mottagning för framför allt män som har sex med män, lade märke till att flera av dem som hade diagnostiserats med hiv eller någon annan sexuellt överförbar infektion uppgav att de hade träffats sin sexkontakt via nätet.

Mellan den 1 januari 2007 och 30 juni 2007 fick landstingets smittskydds­enhet totalt 48 smittspårningsfall där alla uppgav att de hade träffat sin sexuella kontakt via nätet.

– Vi tar hand om fallen där Venhälsan, Sesam eller någon annan mottagning i Stockholm inte har fått kontakt, säger Marie-Louise Ingsäter.

Av de 48 olika smeknamn som var och en av de smittade hade uppgett som sin sexuella kontakt, lyckades Marie-Louise Ingsäter och hennes kollegor hitta 40.

– Några av kontaktanmälningarna innehöll telefonnummer eller andra uppgifter och nio av dessa kontaktades genom vanligt smittspårningsarbete men till 31 personer blev vi tvungna att mejla. På grund av sekretessen skriver vi bara vagt att det handlar om en sjukvårdsfråga. Sedan ber vi dem att ringa ett hemligt telefonnummer så snart som möjligt, säger Marie-Louise Ingsäter.

Av dessa 31 personer svarade 17. Fyra av dem var hiv-kontakter, resten klamydia, gonorré eller syfilis. Totalt informerades 26 av de 40 kontakterna och 22 personer genomförde provtagningen.

– Med en relativt liten insats kan man alltså få tag på flera av dessa personer. Man går in på nätet, letar rätt på smeknamnet och sedan mejlar man. Med tanke på att både hiv och syfilis är svåra sjukdomar som måste behandlas finns det mycket att vinna på den här typen av kontaktspårning, säger Marie-Louise Ingsäter.

Fakta

En mångårig ökning av antalet klamydiafall har brutits, enligt siffror från Smittskydds­institutet.

Under första halvåret i år smittades 21 302 personer av klamydia, att jämföra med 22 543 under samma period före­gående år.

När det gäller hiv rapporterades 208 fall under första halvåret 2008. Det är en minskning med 17 procent jämfört med samma period för 2007, uppger Smittskyddsinstitutet.