Upphovsrätt på publicerade forskningsresultat har blivit en guldgruva. Ett fåtal stora, internationella vetenskapsförlag äger rättigheterna för en majoritet av världens forskning och tar ordentligt betalt för tillgång till resultaten. Varje år betalar den svenska universitets- och högskolevärlden mer än 150 miljoner kronor om året för prenumerationer och licenser åt de stora vetenskapliga tidsskrifterna.

– De kommersiella vetenskapsförlagen har en monopolliknande ställning på marknaden. De tar ut otroligt höga kostnader, som är svåra för universitet och högskolor att klara av. Forskarens tillgång beror på vilket universitet han tillhör och alla som har behov av vetenskapliga artiklar utanför högskolan får inte tillgång till tidsskrifterna. Det är väldigt allvarligt för en kunskapsekonomi som Sverige. Det säger Jan Hagerlid, samordnare för open access-programmet på Kungliga Biblioteket.

Kostnaderna drabbar även vetenskapsmän utanför den akademiska sfären, inte minst kunskapsintensiva företag som behöver tillgång till forskningsresultat i sitt arbete.

Sedan 2006 arbetar Jan Hagerlid med att främja och samordna den svenska universitetsvärldens alternativ till de slutna och dyrköpta tidskrifter som dominerar idag. Det i form av öppna, så kallade open access-arkiv, där forskningsresultat läggs ut öppet på nätet och görs tillgängliga för alla.

– Numera har i princip alla svenska universitet och högskolor ett öppet, digitalt arkiv. Där lägger man ut avhandlingar, rapporter och artiklar, som redan har publicerats i slutna tidskrifter.

Utvecklingen går framåt, men är långsam. Trots att open access diskuterats i många år är idag högst en fjärdedel av världens forskningsresultat tillgängliga på nätet, enligt Jan Hagerlid.

– Det finns ett oerhört stort stöd i forskningsvärlden för att förändra det här systemet, men det tar sin tid innan det slår igenom. Till exempel EUs forskningsråd kräver sen något år tillbaka att forskare som får medel från dem ska göra sina resultat öppet tillgängliga, säger Jan Hagerlid.

Han får medhåll från Gunnel Gustavsson, biträdande generaldirektör på Vetenskapsrådet, som finansierar många svenska forskningsprojekt. Även hon är övertygad om att allt fler forskare kommer att publicera sina resultat öppet i framtiden. Men fortfarande finns frågetecken att reda ut.

– Vi är för open access som princip, absolut. Samtidigt finns det viktiga frågor om vad det ska betyda i praktiken. Vi vill inte få forskare som publicerar fritt på nätet, men då förlorar möjligheten att synas i Science, Nature eller någon annan tidsskrift, säger hon.