– Från den dag du blir specialist behöver du i princip inte delta i en enda kursdag. Risken är att vi får kirurger som inte har uppdaterade färdigheter, vilket är en förutsättning att ha för en god patient­säker­het, säger Li Felländer-Tsai, verksamhetschef för centrum för avancerad medicinsk simulering och träning vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.

Hon och Ingemar Ihse, chef för simulatorcentret Practicum i Lund, har nyligen uppvaktat social­departementet om att ta fram en nationell strategi för hur simulator­träning ska användas i specialst­utbild­ningen för läkare och sjuksköterskor. Strategin skulle gälla alla specialiteter, men är kanske särskilt aktuell för de opererande inklusive anestesi.

– Vi tycker att simulatorträning ska bli en ­naturlig del av specialistutbildningen och då behövs ett nationellt perspektiv, säger Ingemar Ihse.

Li Felländer-Tsai anser även att formerna för träningen behöver styras upp. För att ha effekt måste träningen gå rätt till – och filosofin att ”man lär av sina misstag” fungerar inte.

– Även om ingen patient kommer till skada så är det inte bra pedagogiskt. Det är svårare att göra rätt om man en gång lärt in fel, och felaktig simulatorträning har visat sig kunna vara skadligare än ingen alls.

Både hon och Ingemar Ihse menar att det är hög tid att myndigheterna agerar i frågan.

– Annars är risken att allt fler köper in dyra apparater för att det är fint, men det garanterar inte att kvaliteten på vården blir bättre. Strategin skulle även kunna ligga till grund för att enas i landet om vilken skicklighetsnivå som ska krävas för att få operera patienter, säger Li Felländer-Tsai.

Till hösten ska de ha ett möte med socialdepartementet, Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen för att diskutera saken närmare.