Ett Google Translate för svenska patientjournaler. Så beskriver läkaren och forskaren Maria Kvist det datorprogram som hon vill ta fram i projektet Automatiserad översättning av röntgensvar till allmänsvenska. Precis som titeln antyder går de första pengarna till en pilotstudie för att översätta journalernas röntgentext till meningar som patienten kan förstå.

– Men om projektet får mer pengar är ambitionen att översätta hela journalen. Eftersom patienten kan läsa journalen på datorn vore de bra om de faktiskt förstår vad det står. Därför vill vi göra ett datorprogram, typ som Google Translate, som översätter text från medicinsk svenska till vanlig svenska, säger Maria Kvist som delar sin tid mellan att vara läkare på Karolinska universitetssjukhuset och forskare vid institutionen för data- och systemvetenskap på Stockholms universitet.

Även om pengarna från Vårdalstiftelsen flödade in i projektet redan 2011 är det först under 2013 som verktyget för att översätta röntgenspråket har formats från idé till prototyp. Och arbetet har tagit många steg framåt på några få månader. Det får projektet tacka radiologerna för.

– De använder en begränsad vokabulär, så om vi bara gör en lista på vanliga termer och förkortningar kan vi översätta väldigt mycket, säger Maria Kvist och påpekar att röntgentexten är särskilt viktig att förenkla eftersom patienterna betraktar den som svår att förstå.

Kan du ge ett exempel på röntgentext som ni vill översätta automatiskt?
– Ja, när det står ”DT thoraxbruk: ingen pneumo- eller hemothorax” betyder det att det inte finns blod eller luft i lungsäcken, det vill säga att allt är normalt. Men vem som kan helst bli skrämd av att läsa så många krångliga ord, säger hon.

För att bestämma sig för hur den översatta texten ska visas för patienten har Maria Kvist och hennes kollegor granskat hur andra länder med nätjournaler har gjort – och sedan gjort på ett annat sätt. I en del länder kan patienten klicka på svåra ord och få upp förklaringar, i andra kan patienten klicka på en länk för att komma åt medicinska ordböcker.

– Men vi vänder oss till dem som är svaga läsare. Undersökningar visar att de svaga tappar tråden om man länkar och så vidare. Därför, anser vi, vore det enklare att göra en parallell text bredvid originalet där det står vanliga, raka meningar. Det är viktigt att alltid ha kvar originalet, inget får undanhållas, säger Maria Kvist.

Vad menar du med svaga läsare?
– I våras kom en rapport från Skolverket som visade att var femte niondeklassare går ut grundskolan utan godkänt i basala läskunskaper. Det är en ganska stor del av befolkningen vi pratar om, och det gäller inte bara personer med dyslexi, det kan till exempel också vara nya svenskar. Stora delar av befolkningen har svårt att läsa komplicerade meningar med bisatser och syftningar, säger Maria Kvist och nämner att projektet samarbetar med bland annat stiftelsen Centrum för lättläst.

Den viktigaste ingrediensen för att kunna översätta hela innehållet i journalen är, enligt Maria Kvist, ett digitalt lexikon mellan lekmannasvenska och medicinsk svenska, samt listor – som den som projektet tar fram för röntgenspråk – över förkortningar som används inom vården.

– I USA har man börjat bygga upp ett sådant lekmannalexikon för vårdkonsumenter. Jag kan tycka att det här är något som borde finnas i Sverige som en allmän resurs som till exempel kan vara kopplad till Mina vårdkontakter. Det behöver inte vara en del av det här projektet. Ett sådant lexikon behövs när patientmakten ökar och patienten får större inflytande över sin egen vård.

Betyder en sådan här satsning att läkarna måste anpassa sitt språk till vanlig svenska?
– Nej, varje yrke behöver sina facktermer. Läkarna behöver använda ett exakt språk för att patientsäkerheten ska bibehållas. Samtidigt behöver patienterna begripa innehållet och det gör de med den här lösningen med en parallell översättning. Det man kan se i andra länder, som Danmark och USA, är att journal på nätet inte har påverkat hur läkarna skriver texten. Man skriver som man behöver göra för att vården ska fungera. Men sedan tycker man att patienterna ska slå upp ord de inte förstår och problemet är att de svaga läsarna då kommer att komma ännu mer på efterkälken. Det, menar jag, är inte demokratisk vård och det bidrar till att vårdklyftorna ökar.

Journaler på nätet har ju redan börjat införas i Sverige. Efterfrågar patienterna den här funktionen?
– Vi har gjort en enkät där vi har frågat folk om de vill ha hjälpmedel i journalen, och det vill ju många. Behovet beror lite på vad det handlar om. Om man har varit på besök hos en distriktssköterska vill man ha innehållet som ett stöd för minnet. Om man däremot har legat på sjukhus så vill man försöka förstå en lång och krånglig operationsrapport som man inte är insatt i. Specialistsjukvården använder ofta ett krångligare språk än primärvården. Folk är vana vid att kunna klicka, söka och få hjälp när de till exempel ska beställa teaterbiljetter på nätet. De kraven kommer också att uppstå när det blir vanligare att kunna läsa journalen på nätet.

Trots att pengarna tar slut i sommar kommer Maria Kvist att fortsätta med projektet nästa höst. Och hon hoppas få mer pengar för att kunna driva det ännu längre än så. Eftersom journalspråket är så komplicerat skulle det enligt henne ta flera år att utveckla en färdig produkt.

– Journalspråket är väldigt dåligt utforskat. Det har varit så slutet eftersom journalerna är sekretessbelagda. Alla språk som utvecklas i slutna miljöer blir väldigt avvikande när det gäller ord och grammatik, säger Maria Kvist.

Fakta

13 §: De journalhandlingar som upprättas inom hälso- och sjukvården ska vara skrivna på svenska språket, vara tydligt utformade och så lätta som möjligt att förstå för patienten.